Förvandlingen från 103 till 78 kg

Kenth var yrkesmilitär fram till 1994. Jobbet innebar fysisk träning, både för egen del och tillsammans med soldaterna som han utbildade. När han sedan hamnade i ett stillasittande yrke inom datorbranschen sprängde han 100-kilosvallen. Nu är han kassör hos ViktVäktarna och håller på att utbilda sig till konsulent: ”Vad som än händer släpper jag aldrig den kontakten. Jag är alltid så glad och upprymd i själen när jag varit och jobbat”.

Han såg sig inte som tjock, bara lite kraftig med muskler och benstomme som väger mycket. Men kring millennieskiftet kulminerade Kenths övervikt.
– Plötsligt när jag stod framför spegeln tänkte jag ”Men herregud, jag är ju gravid!”
Framför allt reagerade han på att vågen visade tresiffrigt och han började inse att han kunde hamna i riskgruppen för hjärt-/kärlsjukdomar.
– Jag tänkte ”gör jag inget nu är jag dömd”. Så jag försökte äta sundare mat och gå på spinning några gånger i veckan. Då gick jag ned sex-sju kilo, men sedan hände det inget mer fast jag försökte i ett och ett halvt år.

Under en middag tillsammans med goda vänner bestämde sig Kenth och en tjejkompis gemensamt för att satsa på en kurs hos ViktVäktarna. De planerade tillsammans och avsatte tid för att stanna på lektionerna.
– Genast började kilona rasa. Nu begrep jag att maten är lika viktig som träningen, att man inte kan vräka i sig hejdlöst när man varit och tränat som jag gjorde förut.
Men största förändringen för Kenths del är att han inte köper hem ”dålig mat” längre. Det finns inte en massa glass och godsaker att ta till när suget sätter in.

– Det var en klockren sak som konsulenten sade: Man ska vara mätt när man går på stormarknad. Då tänker man bättre och handlar inte med magen.
Kenth har också förstått att oavsett om det är ett medfött eller inlärt beteende så har han en väldig aptit på mat.
Han har fått lära sig äta mindre portioner, att äta oftare och mer regelbundet.
– Om man äter för sällan försätter man kroppen i svältläge. När man sedan äter mycket kan kroppen inte ta hand om allt utan lagrar energin istället. Och så orkar man inte vara aktiv efteråt.
Även på det området upplever han en enorm skillnad. Redan tidigare spelade han golf på somrarna, men när han förut med nöd och näppe orkade släpa sig runt 18 hål med klubborna i vagn bär han nu sina klubbor under en 36-hålsrunda och är ändå sugen på att gå på bio efteråt.
– Dessutom cyklar jag vart jag ska om det inte är längre än ett par mil. Och nu väger jag faktiskt lika mycket som när jag ryckte in i lumpen, 78 kilo, och det trodde jag inte var möjligt!

Det var en välsignelse för Kenth att inte behöva gå hungrig under viktminskningen och han är full av lovord över kursen hos ViktVäktarna.
– Vad det kostat i form av medlemsavgifter och nya kläder är ingenting i förhållande till vad det gett!
De ömsesidigt positiva erfarenheterna ledde till att Kenth blev vägare, sedan kassör och är på väg att bli konsulent. Och kanske är det inte så stor skillnad mellan att ge en kämpande, ofta kvinnlig, medlem ett uppmuntrande ord på vägen och att utbilda unga killar till soldater.
– Även om lumpen var obligatorisk så gällde det ändå att motivera dem till att göra det bästa möjliga av utbildningen och helst trivas medan de var där.

Det finns mycket annat Kenth har nytta av i sin erfarenhet som militär, som beredskapen att ständigt utvecklas och lära nya saker, vanan vid att prata inför en grupp människor och vanan att ge och få kritik, positiv och negativ.
– Det är enormt viktigt att jag kan få återkoppling av mina erfarna kollegor, till exempel på hur jag bemöter medlemmarna.
Han är en av ganska få män i den rollen men funderar inte så mycket på det utan försöker göra sitt jobb så bra som möjligt och sammanföra det med sin egen personlighet.
– Det enda som duger är att bjuda på sig själv. Och medlemmarna vet att jag själv har erfarenhet av att kämpa med mat och frosserier.
Den största skillnaden mot officersyrket är hur mycket Kenth själv får tillbaka av medlemmarna.
– Man möter så många glada människor och det är en fantastisk upplevelse att bli matad med den lyckan.